Syrran skrev ett inlägg om sin relation till stress som var så jädra bra. Kan inte sätta fingret på exakt varför jag tycker om det inlägget så mycket, men jag vill rekommendera er att läsa det.
Och kanske vill du formulera ett liknande brev till din egen stress?
Gullig lillasyster ↑
Stressen, jag behöver prata med dig!
Jag vet att jag inte kan vara utan dig, att du i vissa situationer hjälper mig och får mig att klara av saker som jag annars inte skulle. Det finns stunder där du pushar mig, gör mig alert, observant och effektiv.
Stunder där du kan få mig att springa fortare, lyfta tyngre och prioritera det absolut viktigaste.
Men det finns också stunder där du inte gör gott för mig. Du får mig att …
Läs hela inlägget HÄR!